Enligt kajs blogg så kommer 2013 års SM gå i Värmland. Sfk wasa och Sfk trekroken står som arrangörer.

Så norafiskarna lär bli vassa och även några fiskare från södra Dalarna. Lotta Engvall lär vara storfavorit till ännu ett guld på damsidan.

/Erik

Vilken pimpelsäsong det har varit… Vintern kom sent, våren kom tidigt men i sista stund kom kylan tillbaka och räddade de flesta stora arrangemangen!

I vanlig ordning har pimpeltävlingar i Sverige dragit ut åtskilliga tusentals personer ut i friska luften på isarna. För egen del började säsongen i november med första deltävlingen i Härjedalahälsingecupen på Tandsjön. Fisket var bedrövligt sett ur Tandsjönperspektiv, men det kändes ändå skönt att äntligen få vara igång. Sedan rullade diverse klubbtävlingar på fram till februari då det äntligen blev dags för lite större arrangemang. Jämtcupen, som för året arrangerades av Jämtkroken, gick på tre vatten jag aldrig satt min fot på innan. Halasjön, Greningen och Föllingesjön. Det var förövrigt den första JC jag deltagit på, men säkerligen inte den sista. Efter en risig första deltävling gick det bättre på de efterföljande två och jag slutade slutligen totalfyra i cupen. Segrade totalt gjorde Jim Bekken som tillsammans med mig och Christer Jakobsson även tog hem lagsegern till Svegs SFK. Denna månad satte också Sverige sin totala prägel på nordiska mästerskapen, där Leif Lothström hade högst enskilda vikt på Vikarsjön i Dalarna.

I mars månad stod Svenska mästerskapen på Revsundssjön för dörren och dit riktades alla våra blickar. Vår intervjuserie kring SM drog i vanligt ordning besökarrekord till bloggen och de efterföljande diskussionerna om Arrangörsklassens vare eller icke vara i framtiden blev glödheta. När mästerskapet sedermera summerades stod Timo Jumisko som totalsegrare på över 14,7 kg. Min far Per-Åke Södergårds hade näst mest på 12,9 kg och vann veteranklassen överlägset på det. Två trotjänare på isarna som äntligen fick vinna individuella SM-guld i pimpel. Tror ingen missunnade dem det! På lagtävlingen dagen efter visade Sveg sin styrka genom att ta hem segern i både herr- och damklassen. Svegs herrlag med Hans Erlingsson, Thomas ”Illern” Larsson samt bröderna Johan och Magnus Eriksson blev förövrigt den enda riktiga förhandsfavoriten som höll under helgen. Bäste SM-tippare var utan tvekan Ulf Keinström, pimplingens svar på fotbollens bläckfisk Paul, som på förhand tittade in i spåkulan där uppe i Gällivares mörka skogar och utbrast Timo och Sveg. En stor prestation även det! Samma månad passade även Jens Hamrin från Sundsvall på att ta ett redigt svenskt tävlingsrekord i vikt på abborre på Björköfjärden. Över 36,8 kg drog den ödmjuke Sundsvallar´n upp på ”monsterfjärden”!

Sen kom värmen och många, inklusive mig själv, trodde nog att allt fiske skulle vara över redan innan vi gick in i april månad. Ytterligare två dagars värme hade åtminstone räckt för att knäcka sjöarna här omkring Sveg. Men den efterlängtade kylan kom i sista stund, och de största tävlingarna gick lyckligtvis att genomföra trots allt. För egen del blev årets största påskframgång segern i Vikinganappet, vilken jag personligen rankar som en av de allra största och svåraste tävlingarna under hela pimpelsäsongen. Den segern kommer jag att mysa rejält på i sommar och antagligen ändå in till dess att nästa säsong börjar. Att kusin Erik slog sig in på en finfin andraplats i tävlingen förgyllde bara upplevelsen ytterligare för egen del...

Säsongsavslutningen gick av stapeln i mitten av april på Lofssjön i Lofsdalen med sanslösa priser och ett festligt kringarrangemang. Förhoppningsvis en återkommande tävling där man nog kan förbättra sitt sätt att fiska avsevärt till kommande år. Konung över Lofssjön i årets upplaga blev Stefan Gren som var tämligen överlägsen sett över två tävlingsdagar.

Nu går vi in i en värmens tid och bloggen kommer väl inte uppdateras så frekvent som den har gjorts under vintermånaderna. Vi hoppas verkligen att ni haft glädje av oss och vårt skrivande. Vi kan också redan nu avisera att Erik och jag (och möjligtvis någon till) funderar på att starta en egen pimpelblogg i ett lite större format. Om så nu blir fallet kommer PK Nordic-bloggen framgent bli mer inriktad mot enbart klubbens verksamhet, medan vi kommer att bli s.k. ”frilansare”. Mer om det kommer, under förutsättning att projektet blir av, under sommaren. Under sommaren skall vi även ta tag i informationsinhämtning till pimpelboken som vi har ambitionen att skriva ihop. Så vi kommer sannerligen inte vara sysslolösa.

Så till några personliga utnämningar för säsongen

Årets pimpelfiskare: Timo Jumiskos SM-guld och Leif Lothströms NM-guld i all ära. Stefan Gren har en fantastisk säsong bakom sig där flera stora segrar har bärgats i hårdaste konkurrens. Inte minst kröntes hans säsong med totalsegern i säsongsfinalen på Lofssjöpimpeln. Stefan är enligt mig årets pimpelfiskare.

Årets bloggare: Många riktigt bra bloggar finns tillgängliga men jag måste ändå slå ett slag för två unga fiskare som höjer tempen i pimpel – Sverige. Dels har Emil Sjöberg tagit på sig ett stort ansvar i Sundsvallsområdet när Vimbloggen gick i ide. Sen är det är riktigt roligt att läsa Skinnkrokens Jessica Wilhelmssons tankar och positiva syn på pimpelfiske i tävlingsform. Det behövs definitivt ett kvinnligt perspektiv i denna bransch. Emil och Jessica får helt enkelt dela på utnämningen i år!

Årets tävling: Att som förstaårstävling locka 600 personer över två dagar, det är mäktigt. Lofssjöpimpeln är förhoppningsvis här för att stanna.

Årets sjö: Bensjön i Jämtland har fått släppa ifrån sig åtskilliga 100-tals kg fisk på en rad tävlingar i år. Klarar den det här hårda fisketrycket (vilket kommer att visa sig så småningom) kommer den vara svår att mäta sig med för andra sjöar även kommande år…

Nu återstår ett par saker innan vintersäsongen är över. Jag ska sätta mig ner någon dag och göra det traditionsenliga bildkollaget från året som gått. Jag hade tänkt plocka ut lite bilder från olika bloggar så jag hoppas för all del att ni godtar det, annars får ni skälla på mig! Sen planeras rödingsfiske på vårens sista fjäll-isar. Ni som inte har testat denna sköna avslutning på pimpelåret, gör det någon gång. Jag klarar mig inte utan den. TACK för en helt fantastisk pimpelsäsong allesammans. Vi ses igen om några månader!



/Martin Södergårds

Säsongsfinalen på Lofssjöpimpeln är över. Erik skrev lite om tävlingen igår men jag kan inte låta bli att skriva några personliga iakttagelser kring tävlingen och arrangemanget.


Groteska mörtar som visade sig främst på söndagens tävling!

350 startande i lördags, 250 i söndags. Ett lysande facit för ett förstaårsarrangemang. Fisket hade givetvis mer att önska, speciellt i lördags. Endast 92 av de startande fick fisk. På mina 3 fiskar och 392 gram slog jag mig nästan in bland de 30 främsta. Söndagen var bättre fiskemässigt, antagligen p.g.a. ett mulnare väder där fisken inte skyggade som den gjorde i lördagens solgass. På mina 2,7 kg slog jag mig in bland de 10 främsta. Sjön kan dock vara mycket bättre än den visade sig i helgen, och om några år är jag inte främmande för att vinnarvikten kommer att kunna ligga över 10 kilo. Detta dels för att fisken är STOR i sjön samt att fiskarna kommer att lära sig hur man tar sig an sjön (det var stor skillnad bara mellan lördag och söndag), men även att fisket var trögare än någon gång tidigare enligt dem som faktiskt kan sjön utan och innan. Tänk bara den dag då 5-hg mörten, som många kom i kontakt med på söndagen, verkligen är på hugget. Var slutar vinnarvikten på då!?

Lofsdalssjön ger fisket en annan dimension där många typer av fiskare har chansen att göra bra resultat. Ovansiljans Stefan Gren, som redan före tävlingarna hade en lysande säsong bakom sig, vann på lördagen och vann även totalt över två tävlingsdagar på abborre. Söndagens tävling vanns på mört. Topplaceringar på lördagen togs på lake och en och en annan öring drogs upp. Vad man som fiskare skall inrikta sig på är alltså fortfarande vidöppet inför kommande år. Så nu när Superpimpeln på Björköfjärden, som tidigare år bjöd på Sveriges märkligaste och säregna abborrfiske i kombination med stora prischeckar, har gått i idé vill jag nog påstå att den här tävlingen är det närmaste Superpimpeln man kan komma sett till priserna. Den stora skillnaden här är att förutsättningar kring fisket är än mer komplexa, vilket sätter varje fiskare inför större bryderier. Dessutom är kringarrangemangen med fiskekrog och livemusik, ojämförbara med något annat.

Summa summarum. En trevligare och värdigare säsongsavslutning går nog inte att få! Jag såg inte många sura miner efter lördagens tävlingar trots att många hade en tuff dag på isen (mig själv inkluderad). Men kanske berodde det på det faktum att i fjällterräng få beträda isen tillsammans med över 300 fiskevänner mitt i skidbyn, kunna avnjuta en kall i gott sällskap på krogen Trappers after fishing mellan invägning och prisutdelning och dessutom tävla om säsongens högsta prischeckar. Det var en folkfest i pimpelformat, helt klart. Därför skulle jag bli mycket förvånad om inte deltagarantalet ökar till nästa år, och då kommer dessutom en del ”barnsjukdomar” kring arrangemanget ha rättats till och förfinats. Att vikterna kommer att vara betydligt högre då, ja det är jag inte det minsta orolig för…

Tips: Så fort arrangörerna ger klartecken att man kör nästa år, boka in den här helgen i Härjedalen då!

Östersundspostens reportage om tävlingen

http://op.se/lanet/harjedalen/1.4616572-kanonvader-nar-fisken-strejkade

Väl mött

Martin

(Lista med reservation för något fel)

Det börjar verkligen tätna i toppen nu.
Men fortfarande bara 3st som kan ta hem det.
Jan-Åke Enberg och Erik Högberg måste vinna.
Medans för Stig Hillman räcker det om han är topp 3 nästa år.

Så har ännu en påskhelg passerat och när jag tänker tillbaka på den här så känns det som en riktigt lyckad helg för min del, trots en enda lång kamp mot en ordentligt förkyld och en ömmande kropp. Nu har jag dock vilat upp mig tills fjälls med min älskade familj de senaste dagarna, så kanske man kan göra en sista kraftansträngning på Lofsdalspimpelns säsongsavslutning trots allt!

Efter segern i Vikinganappet.

Mina resultat i helgens 6 tävlingar blev en 1:a plats, en 2:a plats, en 3:e plats, en 4:e plats samt två mindre lyckade insatser på Ytterbergsnappet (där jag åtminstone fick pris) och på OS Storhamra (där jag inte riktigt orkade hålla fokus). Ett lysande facit där jag känt att jag haft ett bra flyt, trots att det kunde ha blivit en eller ett par segrar till med lite mer tur med grammen.

Tävlingen på intressanta och positiva överraskningen Sangen var kanske min mest taktiska triumf under påsken. Fisket var precis som jag tänkt mig men det blev ändå stryk av Stefan Spännare från Ovansiljan med två hg. Revansch utkräves nästa gång!=) Storhamratävlingen blev lite av ett antiklimax då jag förvisso tog mig upp på sjöns övre del som jag tänkt mig, men inte hade orken att ge tävlingen en ärlig chans då jag inte satte mig på fisk från start. En förkyld och utsliten fiskare som jag var i det läget, är en mumsbit för en tuff sjö som Storhamrasjön, och så här i efterhand skulle jag givetvis ha smugit iväg till mitt vinnarställe sedan året innan eftersom att Mago Göransson small till med över 17 kg där i år. MEN, det är lätt att vara efterklok som pimpelfiskare…

Mest nöjd känner jag mig givetvis över segern i klassiska Vikinganappet, inte minst för att det är en klassisk tävling som jag satsat hårt på vad gäller taktik och fokusering de senaste åren. Ni som följt bloggen kanske vet att jag personligen rankade den här strax efter SM-status i kategorin prestigefyllda tävlingar för ett par år sedan. Många timmars studerande och funderande har det sannerligen varit, och att då få allt man tänkt på att stämma känns nästan overkligt. Jag myser fortfarande…

Taktiken på Vikinganappet då? I vanlig ordning när det blir lite större tävlingar vill jag helst vara lite udda i mitt taktiska upplägg, eftersom jag fått för mig att detta oftast innebär större chans att nå hela vägen fram. I år gav jag mig därför av ner på den södra delen av tävlingsdelen, cirka 5-6 km, och blev relativt ensam till skillnad mot många att dem som jag rankade som mina främsta konkurrenter. Kände inte en stöt inledningsvis men behöll ändå på något vis lugnet, eftersom att jag vet hur snabbt det går när(eller egentligen om!) man hittar på fisk på Revsundssjön. Dessutom var jag på ett område som jag känner till väl sedan tidigare.

En bit in på tävlingen ringde kusin Erik och berättade om att han hade 5-6 kg längre upp på sjön. Jag svor lite i min ensamhet för jag hade endast en klistrad abborre i botten av min kont i det läget. Några minuter senare fann jag dock fisk och det gick snabbt på 2-3 meters djup.  Körde med en Kaj 42, 14 krok betsad med fjädermygg som kändes outstanding för dagen. I de bästa hålen högg faktiskt fisken strax under iskanten. När så ett par andra fiskare började inse allvaret och skyndade dit, var de helt enkelt för sent ute. Beräknade så småningom att jag hade upp emot 10 kilo och beslöt mig för att tömma fisken i en påse på isen för att bli mer mobil.  Jag blev snart ensam igen efter att vi fiskat av området och jag valde att vara kvar och gammelmeta, eftersom jag bedömde att tävlingens andra fiskare var betydligt mer rörliga på sjön än tidigare år vilket jag tolkade som ett tecken på ”trögt” fiske. Gnetade väll ihop 5 kilo till på rent tempo sen skulle jag tro. Jag var dock långt ifrån säker på att min vikt skulle räcka till vinst när jag slet mig i land (man vet ju hur det är, och i år har jag som sagt inte haft grammen på min sida) men den här gången visade det sig att jag bar tyngst. 16 589 gram. Härligt. Och att även kusin Erik lyckats slå sig in som tvåa på 10, 8 kg kändes helt enkelt skitkul! Den här dagen var det helt enkelt vår dag.

Så till den prestigefylla interna påskcupen. Seger till mig den här gången!